Det här med känslor och relationer

Det är ju inte så lätt för många av oss. Att veta vad man känner, veta vad man behöver och att kunna formulera det till nära och kära är så viktigt - men kan också vara så svårt. Men varför är det egentligen så?

Ja, det är ju såklart olika från person till person. Men generellt sett kan vi säga att det beror på vilka tidigare erfarenheter vi har i våra viktigaste relationer. Låt säga att man blivit van vid att andra uppmärksammar att man verkar må dåligt, eller vara irriterad över något, visar intresse för att få veta varför, och sen tar ansvar för att gemensamt lösa situationen eller bara finnas där och visa stöd. Det gör att man lättare förväntar sig att andra människor bryr sig, tar ansvar och att man har en plats även när man inte har sin bästa dag. Den här inställningen är vanligare när man har en så kallat trygg anknytning.

Känslor och relationer är svårt! Hälsar en som inte alltid haft det så lätt på den fronten.

Men om man istället fått erfarenheten att andra suckar och stönar när man visar sina känslor eller visar vad man vill, att de blir irriterade och ifrågasätter varför man känner så, eller kanske rent av avvisar och bestraffar en för att man känner nåt. Ja, då är det inte så konstigt att man lär sig att man inte har en plats, att ens vilja inte spelar någon roll och att ens känslor är det största hotet mot ens relationer. Det här mönstret är mer typiskt vid otrygg anknytning.

Och anknytning är ju egentligen i grund och botten just detta: en samling mönster och förväntningar som man har på sig själv och andra, vilket ligger till grund för hur man utformar sina relationer och anpassar sig (eller inte anpassar sig) efter andra.

Det fina är att anknytning inte står skrivet i sten. Det går att förändra. Det är inte ett snabbt jobb, men kan vara nog så viktigt. För då plötsligt behöver känslor och relationer inte längre vara så stort, svårt och tungt längre. Och vi blir fria att vara nära på det sätt som blir bra för oss.

Inget med anknytning att göra, men scillor. Som jag älskar dem! Påminner om fina barndomsminnen med fina vänner.



Previous
Previous

Fasader

Next
Next

Men Gud vad svårt det ska vara!